Chamonix WC

För 8 år sedan hade jag precis börjat klättra och åkte till Chamonix på semester med min familj. Utan att veta om det hade vi lyckats pricka in samma vecka som Världscupen skulle vara där. Jag hade aldrig tidigare sett en så stor internationell tävling. De bästa klättrarna i världen var där, det var tusentals åskådare och grym atmosfär! Medan vi tittade på finalen minns jag att jag tänkte att någon gång vill jag också klättra final i Världscupen. 

Förra veckan var det dags för den första Världscupen för året, i just Chamonix, i Frankrike. Det var min första leadtävling sedan november och min andra Världscup för seniorer någonsin. Jag kände mig i bra form och väldigt motiverad till att tävla igen! Men jag kände mig samtidigt väldigt osäker på hur det skulle gå eftersom jag inte hade tävlat på 8 månader. Tävlingen och resultatet överträffade verkligen alla mina förväntningar - jag gick till final och slutade på 8:e plats!!! Woohooo! 

I kvalet toppade jag den ena leden och föll ett par grepp från slutet på den andra. Det placerade mig på 13:e plats inför semifinalen, dit de 26 bästa från kvalet går. Min klättring i semifinalen gick väldigt bra och räckte till en finalplats bland de 8 bästa!!! I finalen kunde det dock ha gått bättre, jag gjorde ett misstag när jag föll och var inte särskilt trött... Men det är så det är på tävling och jag är ändå jättenöjd!

Efter tävlingen åkte jag vidare till Céüse tillsammans med Sasha DiGiulian och kompisar från Tyskland och Schweiz. Vi klättrade två dagar där. Oturligt nog lyckades jag få ett stort på ett finger första dagen... Andra dagen blev det därför inte så mycket klättring för min del, men jag lyckades onsighta två 8a+ - Encore och Le poinçonneur des lilas! Resten ut av dagarna hängde vi i  och omkring Céüse. 

Imorgon är det dags för nästa Världscup, i Briançon! Det ska bli väldigt roligt och spännande. Efter det åker vi tillbaka till Céüse för en till veckas klättring! =)

S☼lig dag i S☼lvik

Äntligen börjar det likna sommar! I strålande sol åkte jag, Jonas Paulsson och Adam Herring ned mot Linköping för att klättra i Solvik över dagen i onsdags. Med tanke på sommarvädret och att klippan ligger i solen hela förmiddagen var förhållandena var inte de bästa... Men det var verkligen ett superhäftig ställe och det var kul att få klättra lite ute igen. Jag testade leden Utopia, 8b+/8c, som var väldigt fin. Jag kunde gör alla moves hyfsat snabbt, så jag hoppas att jag kan åka tillbaka när det blir lite kallare och bättre förhållanden och prova den igen! Jonas fotade under dagen och det blev (som vanligt) jättebra bilder. 

Senaste tiden har ägnats åt träning inomhus för att försöka förbereda mig lite inför årets första Världscup i Chamonix om drygt två veckor! Jag har inte tävlat sedan november så det ska verkligen bli spännande, speciellt eftersom det även är min andra Världscup någonsin. Efter tävlingen åker jag till Céüse med några kompisar för två veckors klättring! =)  

© Jonas Paulsson

© Jonas Paulsson

Intervju med UK Climbing

Jag har blivit intervjuad av den brittiska hemsidan UKClimbing.com, den går att läsa här! =)

© Tim Glasby

FRANKENJURA!

Känt för alla pockets och sina klassiska leder är Frankenjura ett ställe som jag länge har velat besöka. I samband med en klätterfestival som anordnades under pingsthelgen och som Marmot sponsrade, fick jag chansen att åka till Tyskland och klättra där. Det blev verkligen en superbra vecka med fantastisk klättring, perfekt väder, trevliga människor och god mat. Jag lyckades även göra mina första 8c, Odd Fellows, och en till 8b+ flash, Friends like you!

Odd Fellows, 8c

Den 22:a maj, dagen efter min födelsedag, flög jag och Peter Bosma ner till Tyskland. Vi bodde hemma hos Sarah Seeger och Manuel Brunn, som båda är hur trevliga som helst och dessutom superstarka klättrare. Sarah jobbar även för Marmot och var en av de ansvariga för eventet. De första tre dagarna spenderade jag och Peter med att klättra på olika ställen. Första klätterdagen i Frankenjura var… Tuff! För mig kändes det ovant med alla pockets och den nya stilen av klättring. Jämfört med de ställen som jag har klättrat på tidigare fann jag det mycket svårare att hitta rätt sekvenser och beta. Men ju mer vi klättrade desto mer vande jag mig och anpassade mig till klättringen. Under dessa dagar försökte jag mest att klättra så mycket som möjligt. Jag gjorde många fina leder, bland annat Stradivari, 8b. Det är definitivt en ut av de bästa leder som jag har klättrat, med teknisk klättring där man var tvungen att positionera sig rätt och verkligen stå på fötterna. Ytterst delikat!

Lördagen spenderade vi i Betzenstein, där själva festivalen ägde rum. Allt var väldigt välarrangerat och det var mycket människor, bra väder och även ett liveband som spelade, vilket gjorde det hela till en lyckad dag. På eftermiddagen och kvällen anordnades en DWS-tävling, med väggar uppbyggda ovanför en pool. Det blev en underhållande tävling med mycket spektakulär klättring som var rolig att titta på.

På söndagen åkte vi med hela Marmot-teamet till klippan Schlaraffenland. Det var verkligen roligt och inspirerande att klättra och umgås med de andra sponsrade klättrarna från Marmot. Sarah rekommenderade leden Friends like you, 8b+, till mig. Leden är relativt kort och ganska brant, med ett hårt krux i starten och ytterligare ett krux på mitten. Hon hade klättrat den tidigare och hade bra beta. Jag gick på leden för att se om jag kunde göra första kruxet och sätta upp slingorna… Jag lyckades göra movet, så jag tänkte att det helt enkelt bara var att köra på! Med grym beta från Sarah kunde jag klättra leden till toppen, min andra 8b+ flash!!! Dagen efter fullbordades team Sweden’s ascent, då Peter också gjorde leden!

Foto: Klaus Fengler 

Tisdag och sista klätterdagen, begav vi oss till Pornowandl. Där hade jag fått ytterligare en led rekommenderad, Odd Fellows, 8c. Jag kände mig riktigt sugen på att testa den! Leden är omkring 18 meter lång och svagt överhängande, med en ihållande första del och ett litet krux innan en okej vila. Därefter är det ett boulderproblem på små crimpar till slutet. Jag doggade upp leden en gång och kunde hitta bra sekvenser och göra alla moves hyfsat snabbt. Det kändes absolut möjligt att klara leden, men jag visste inte hur många försök som skulle behövas och detta var ju min sista dag. På mitt andra försök kom jag upp till de sista boulderiga moven, lyckades ta mig förbi och skulle precis sträcka mig efter ett ut av de sista greppen, som är ett bra sidotag, då min ena fot gled av… Snopet! Men jag lyckades ladda om och kunde sedan, efter mycket påhejning från Peter, klättra leden på mitt fjärde försök! Wihoo! Att klättra 8c är något som jag har velat göra under en lång tid och något som har känts som en möjlighet ett tag nu. Att faktiskt göra det känns verkligen hur häftig som helst och dessutom var det en väldigt fin led!

Utöver klättringen så blev det också en toppen vecka, jag hade det jättekul och träffade många roliga och trevliga människor. Jag fick även möjlighet att prova på en hel del typisk tysk mat och dryck och dessutom äta på en restaurang som legenden Wolfgang Güllich ofta brukade besöka. Jag hade som mål att testa så många olika klassiska maträtter som möjligt och fick äta bland annat schnitzel, bratwurst, swchwein schaufel med kloß, surkål, vit sparris, Radler och (min favorit) brezel..! 

Förhoppningsvis kan jag åka tillbaka till Frankenjura redan i höst! =)

Mer information om vad som hände under festivalen finns på Marmots hemsida och facebooksida!

Bis bald Frankenjura!

Spanien... igen!

Veckan som gick spenderade jag i Spanien! Tiden i Sverige efter min förra resa till Spanien blev därför inte särskilt långvarig, men jag hann med en del medan jag var hemma. Solna Klätterklubb anordnade JSM i lead den 21:a april, på Klättercentret i Telefonplan. Jag var där och hjälpte till en del och förklättrade några ut av lederna i kvalet, vilket var väldigt roligt. Det är inspirerande att se hur mycket tid och energi klubben lägger på tävlingar och sina medlemmar och jag verkligen tacksam för det stöd som de ger mig. Jag hann även med lite träning på inne på Klätterverket. Den bestod mestadels av leder, en del bouldering samt deadhangs på Transgressionbrädan. 

Så på valborgsafton befann jag mig återigen på Arlanda för att åka tillbaka till Spanien och den fantastiska klättringen i Siurana. Den här gången reste jag med Daniela Ebler och en kompis från Schweiz, Rebekka Stotz. Så till skillnad från mitt förra Spanienbesök blev det här en riktig tjejtripp! Jag fick en väldigt bra start på resan och första dagen gjorde jag Keale Borroka 8b+ flash!!! Det är verkligen en supercool led - lång, brant och med ett crimpkrux i slutet. Vi hade endast fem dagar i Siurana, så vi valde helt enkelt att klättra allihopa. Vi var allt annat än pigga de två sista dagarna, men fick ändå klättra många fina leder. Jag lyckades även göra leden Renegoide. En jättefin och teknisk 8b+ som dock var aningen läskig med flera run-outs på slutet...
  

Precis som den förra blev den här resan verkligen lyckad! Jag hade väldigt roligt med mina vänner och fick klättra otroligt häftiga och fina leder. Även den här gången gav jag leden Patinoso, 8c, ett par försök. Med så lite tid så hade jag svårt att motivera mig till att projektera en led, jag vill hellre klättra så många leder som möjligt. Samma känsla har jag haft på de senaste resorna men jag hoppas att jag snart får tillfälle att åka iväg under en längre tid och hitta en fin led att lägga fler försök på!

Om två veckor reser jag iväg igen, då blir det Tyskland och Frankenjura i en vecka! =)

¡Viva España! - Del 2

Äntligen sol!

Efter ännu en vilodag, med regn och alldeles för många café cortado, vakande vi upp till strålande sol. Äntligen! Med bara tre dagar kvar minskade dock suget att hitta ett projekt, jag kände att jag hellre ville testa flera leder och få klättra så mycket som möjligt. Den här dagen begav sig jag och Peter (de andra valde av någon konstig anledning att stanna kvar i Cornudella och äta glass i solen istället...) till sektorn med det svåruttalade namnet - Can Pique Pugui i Siurana. Där klättrade jag Mr. Checki, 8b+. En väldigt fin och fysisk led som innehöll supercoola moves. Första försöket kändes leden tung och svår, men efter att ha hittat rätt beta och sekvenser kunde jag klättra den två försök senare.





Siuranas långa crimpiga leder lockade mer än Margalef även de två sista dagarna. Den första av dessa klättrade jag leden Négociée 8b, som ligger vid sektorn med samma namn. Det är en lång, tekniskt och kruxig led. Slingorna satt uppe så jag tänkte att jag kunde göra ett onsightförsök. Jag har nog aldrig kämpat så mycket och varit så nära att falla av flera gånger på en led, någonsin. Då jag kom upp till toppen, klippte I ankaret och såg ut över Siuranas dalar kändes det helt obeskrivlig. Jag hade onsightat min första 8b! Jag kommer definitivt alltid att minnas Négociée. Inte för att det var min första onsight av just den graden, utan för känslan jag hade när jag klättrade den - jag klättrade verkligen på min yttersta gräns.

Foto: Jonas Wiklund

Samma eftermiddag gick vi till sektorn El Pati. Där ligger en av Siuranas mest kända 8b, Zona 0. Jag hade velat prova leden hela resan men hindrats av vädret, nu fick jag äntligen chansen. Efter att ha klättrat leden är det lätt att förstå varför det är en sådan klassiker. Det är helt klart en ut av de absolut finaste lederna som jag har klättrat. Lång, ihållande klättring på fina små crimpar, med ett krux I mitten och ett I slutet. Muy bien! Jag lyckades göra även den onsight, vilket kändes helt fantastiskt och ganska ofattbart… Carlos, min tränare, brukar alltid säga hur viktigt det är att fira, så den kvällen firade vi med glass och katalansk tårta!

Jag fick ett bra avslut på resan också. Sista dagen gjorde jag Pati pa mi 8b onsight, som ligger intill Zona 0 på El Pati. Min tredje 8b onsight på två dagar! Jag testade även leden Patinoso, 8c. 42 meters klättring med en sektion på (för?) vassa, små crimpar som fullkompigt åt min hud. Så tyvärr höll inte huden för fler forsök den här resan…

Patinoso...

De 12 dagar som jag spenderade i Spanien överträffade verkligen mina förväntingar på alla plan. Jag har verkligen haft det hur roligt som helst och fått klättra så otroligt fina leder. Jag har försökt finna en förklaring till varför klättringen gick som bra som den gjorde, med tanke på hur de senaste månaderna har sett ut. Säkerligen spelade psykologiska faktorer, som avsaknad av förväntingar, en roll. Men kanske också det faktum att klättringen där passar mig väldigt bra. Hursomhelst, det gav i alla fall massor av motivation och det var ju egentligen mitt enda mål med resan från början. Redan innan det var dags att åka tillbaka till Sverige började jag fundera på när och hur jag skulle kunna åka tillbaka. Igår blev det klart att jag och min kära team mate, Daniela Ebler, åker dit den 30:e april för en veckas klättring! VENGA!

Tack till de personer som jag reste med och som jag mötte under resan och tack till alla som har hjälpt och stöttat mig under den tiden som jag har varit skadad! =)

Efter en episk bilfärd till flygplatsen hann vi precis med flyget hem. Hasta la proxima España!

¡Viva España! - Del 1

Siurana

Fredag den 30 mars lämnade jag ett regnigt och kallt Stockholm för ett (med svenska mått mätt) sommarvarmt Spanien, för att klättra i Siurana och Margalef. Jag reste med mina kompisar Emil, Peter, Niklas och Adam x 2 från Sverige samt Gill och Steve från Kanada. Det kändes det bra att vara tillbaka på Arlanda efter nästan tre månader. Jag skulle äntligen få klättra utomhus igen och skadan i ryggen besvärade mig inte längre! All missad träning på grund av skadan gjorde dock att mina förväntningarna inte var höga. Mitt mål med resan var egentligen bara att få klättra så mycket som möjligt och har roligt.

Gigololo

Vi bodde i den lilla staden Cornudella de Montsant, därifrån kunde vi enkelt ta oss med bil till Siurana och Margalef. De två första dagarna stod Siurana på agendan. Omgiven av hundratals högklassiga leder var det svårt att välja, men jag gick på de leder som jag tyckte såg fina och häftiga ut. Jag kan inte direkt klaga på resans start, den var rent av ganska chockartad - Ramadan 8b flash och Pren Nota 8a onsight första dagen och Gigololo 8a+ onsight andra dagen, en grad som jag aldrig tidigare hade onsightat! Dag tre begav vi oss till Margalef för få känna på lite pockets och vila fingrarna från alla små crimpar i Siurana. Där lyckades jag klättra klassikerna Saragantana Killer och El Fustigador, båda graderade 8a+ och båda onsight!


Min plan de första dagarna var att bara gå på så mycket som möjligt, helst onsight eller flash. Att klättringen skulle gå så bra som den gjorde kom verkligen som en överraskning. Jag hade hela tiden roligt med mina vänner och tänkte inte så mycket när jag klättrade, utan gick mest på känsla.

Margalef
Foto: Henning Wang

El Fustigador
Foto: Henning Wang

Efter tre dagars klättring var min kropp ganska sliten och det var dags för vilodag. Vi åkte till Tarragona och utforskade staden, åt en god lunch och njöt av solen och det fina vädret. Vi var alla taggade för att klättra dagen efter. Jag kände mig sugen att försöka hitta ett projekt att lägga ner fler försök och mer tid på. Men vädret var inte på vår sida... Dimma och ösregn var absolut vad vi ville ha. Vi lyckades ändå ta oss iväg till Margalef och hitta en sektor som inte var blöt och fick klättra lite grand. De kommande dagarna var det värre däremot. Det blev betydligt kallare och regnet avtog inte vilket betydde att ännu fler leder och sektorer blev blöta. Vi gjorde några tappra försök att klättra i både Margalef och Siurana under dessa dagar. För min del blev det knappt något klättrat alls. Dessutom såg regnet ut att hålla i sig i några dagar till och för att toppa det hela hade jag lyckats bli ordentligt förkyld. No bueno! Men det var bara att acceptera läget och ta en extra violdag, fira lite påsk, invänta bättre väder och försöka bli frisk...

Fortsättning följer!