¡Viva España! - Del 2

Äntligen sol!

Efter ännu en vilodag, med regn och alldeles för många café cortado, vakande vi upp till strålande sol. Äntligen! Med bara tre dagar kvar minskade dock suget att hitta ett projekt, jag kände att jag hellre ville testa flera leder och få klättra så mycket som möjligt. Den här dagen begav sig jag och Peter (de andra valde av någon konstig anledning att stanna kvar i Cornudella och äta glass i solen istället...) till sektorn med det svåruttalade namnet - Can Pique Pugui i Siurana. Där klättrade jag Mr. Checki, 8b+. En väldigt fin och fysisk led som innehöll supercoola moves. Första försöket kändes leden tung och svår, men efter att ha hittat rätt beta och sekvenser kunde jag klättra den två försök senare.





Siuranas långa crimpiga leder lockade mer än Margalef även de två sista dagarna. Den första av dessa klättrade jag leden Négociée 8b, som ligger vid sektorn med samma namn. Det är en lång, tekniskt och kruxig led. Slingorna satt uppe så jag tänkte att jag kunde göra ett onsightförsök. Jag har nog aldrig kämpat så mycket och varit så nära att falla av flera gånger på en led, någonsin. Då jag kom upp till toppen, klippte I ankaret och såg ut över Siuranas dalar kändes det helt obeskrivlig. Jag hade onsightat min första 8b! Jag kommer definitivt alltid att minnas Négociée. Inte för att det var min första onsight av just den graden, utan för känslan jag hade när jag klättrade den - jag klättrade verkligen på min yttersta gräns.

Foto: Jonas Wiklund

Samma eftermiddag gick vi till sektorn El Pati. Där ligger en av Siuranas mest kända 8b, Zona 0. Jag hade velat prova leden hela resan men hindrats av vädret, nu fick jag äntligen chansen. Efter att ha klättrat leden är det lätt att förstå varför det är en sådan klassiker. Det är helt klart en ut av de absolut finaste lederna som jag har klättrat. Lång, ihållande klättring på fina små crimpar, med ett krux I mitten och ett I slutet. Muy bien! Jag lyckades göra även den onsight, vilket kändes helt fantastiskt och ganska ofattbart… Carlos, min tränare, brukar alltid säga hur viktigt det är att fira, så den kvällen firade vi med glass och katalansk tårta!

Jag fick ett bra avslut på resan också. Sista dagen gjorde jag Pati pa mi 8b onsight, som ligger intill Zona 0 på El Pati. Min tredje 8b onsight på två dagar! Jag testade även leden Patinoso, 8c. 42 meters klättring med en sektion på (för?) vassa, små crimpar som fullkompigt åt min hud. Så tyvärr höll inte huden för fler forsök den här resan…

Patinoso...

De 12 dagar som jag spenderade i Spanien överträffade verkligen mina förväntingar på alla plan. Jag har verkligen haft det hur roligt som helst och fått klättra så otroligt fina leder. Jag har försökt finna en förklaring till varför klättringen gick som bra som den gjorde, med tanke på hur de senaste månaderna har sett ut. Säkerligen spelade psykologiska faktorer, som avsaknad av förväntingar, en roll. Men kanske också det faktum att klättringen där passar mig väldigt bra. Hursomhelst, det gav i alla fall massor av motivation och det var ju egentligen mitt enda mål med resan från början. Redan innan det var dags att åka tillbaka till Sverige började jag fundera på när och hur jag skulle kunna åka tillbaka. Igår blev det klart att jag och min kära team mate, Daniela Ebler, åker dit den 30:e april för en veckas klättring! VENGA!

Tack till de personer som jag reste med och som jag mötte under resan och tack till alla som har hjälpt och stöttat mig under den tiden som jag har varit skadad! =)

Efter en episk bilfärd till flygplatsen hann vi precis med flyget hem. Hasta la proxima España!