© Franz Schiassi
Mina förberedelser inför tävlingen var aningen annorlunda mot var de brukar vara. Skadat knä, Klätterverket, där jag vanligtvis tränar, hade stängt för ombyggnad i augusti och förkyld en vecka innan det var dags att resa iväg... Kroppen kändes otroligt trött och tung, inte alls känslan som man vill ha dagarna innan den största tävlingen på året. Jag valde därför att träna väldigt lugnt, ta en extra vilodag och hoppas på det bästa. Jag hade hoppats att känslan av trötthet och seghet skulle ha hunnit släppa till tävlingen, men nej... Kvalet kändes precis som det gjort på träning dagarna innan jag åkte. Med väldigt mycket vilja lyckades jag ändå kämpa mig till toppen på den första kvalleden. Andra leden kändes lite bättre, ända tills jag kom upp till den mer överhängande delen av väggen och gled av med en fot, fick världens pendel och föll av. Som tur var räckte det ändå för en 17:e plats och en plats i semifinalen bland de 26 bästa. Mellan kvalet och semifinalen var det en dags vila. Med tanke på hur kroppen kändes var det väldigt passande för min del och dessutom ett perfekt tillfälle att hinna med att se lite av Paris!
Jag kände direkt att kroppen var mycket piggare inför semifinalen! Under uppvärmningen kändes allting så mycket lättare, vilket höjde självförtroendet ordentligt. Själva klättringen gick väldigt bra och är nog en ut av de bästa som jag har gjort på tävling. Då över hälften var kvar att klättra efter mig hade jag ingen aning om hur långt det skulle räcka. Efter en något nervös väntan stod det klart att jag hade gått till VM final och låg på sjätte plats - helt galet!
Att klättra i VM finalen var bland det häftigaste jag har gjort! Det var fantastisk stämning och atmosfär i den fullsatta arenan och finalleden var helt klart den roligaste leden som jag har klättrat på tävling. Då jag klättrade finalen i Världscupen i Chamonix kändes det som att jag blev lite tagen av stunden och gjorde ett misstag då jag föll. Nu lyckades jag njuta och ha roligt samtidigt som jag behöll fokus och kunde prestera bra. Jag lyckades behålla min placering så slutade sexa! Jag är väldigt nöjd över min klättring även i finalen och då jag föll av var det för att jag var trött.
© Franz Schiassi
Att komma till final i VM har varit ett ut av mina stora mål under en lång tid. Det känns helt otroligt roligt att ha lyckats nå dit och som tiden innan tävlingen var känns det nästan overkligt. Detta år har varit väldigt lärorikt för mig. En viktig sak som jag har lärt mig är hur viktigt det är att lyssna på kroppen. Istället för att träna som jag brukar göra innan tävling tog jag det mycket lugnare och tog en extra vilodag, trots att allt jag ville göra var att klättra och försöka hitta rätt känsla i kroppen. Tack vare det fick jag den återhämtning som behövdes. Med ett enastående anordnat event var det även den perfekta showen för Olympiska kommittéens representanter på plats och ett steg närmare OS 2020. Jag tror och hoppas verkligen att klättring kommer att vara en ut av sporterna i OS om åtta år! Det var dessutom så häftigt att få se tävlingarna i paraclimbing, hur inspirerande som helst!
På torsdag åker jag till USA för att delta på Världscupen i Atlanta och sedan resa runt i USA i en månad. Det ska verkligen bli superspännande och roligt! =)
No comments:
Post a Comment